MIN FÖRSTA ISLANDSHÄST

BRÚNKA
Att det blev just islandshäst var bara slumpen, hade aldrig funderat på att ha häst över huvudtaget. Min mamma köpte ett sto som betäcktes och fölet blev Brúnka som jag sedan köpte. Brúnka föddes 1974.

Berättelsen om Brúnka är nog ganska typisk för en unghäst som blir den första hästen för sin ägare, dessutom var det när islandshästarna inte var så vanliga ännu i Sverige. Det var svårt att få hjälp och råd.

Brúnka var e. Styggur frá Álfhólum och u. Lukka frá Kambakot. Det var min första häst och jag köpte henne när hon var sex månader gammal. Nu skulle jag aldrig rekommendera någon att skaffa en unghäst som sin första häst. Själv hade jag bara ridit på ridskola några år i tonåren och hade ingen i min närhet som kunde hjälpa mig.

Brúnka blev aldrig inriden ordentligt utan reds bara ibland av hästintresserade tonårstjejer (som dessutom aldrig ridit islandshäst), så hon lärde sig snart att det var bara att kasta av när det inte var roligt längre, då ställde hon sig att beta! Även om tjejerna var duktiga ryttare så var Brúnka ingen lätt häst att rida, ouppfostrad och mycket egen vilja. Totalt orädd för allt och ville gärna flytta på folk (det skulle jag aldrig tolerera nu!) så hon kunde komma fram dit hon ville!

Men när Brúnka var 15 år blev hon regelbundet riden av en erfaren ryttare som dessutom kunde lite om islänningar och sen försökte Brúnka aldrig mer kasta av någon.

Under åren har hon varit med på lokala utställningar, både med och utan föl vid sidan. Tyvärr har domarna inte kunnat något om islandshästar, dom dömde ju mest andra raser, men Brúnka tyckte det var roligt att komma ut och visade gärna upp sin urflotta trav.

BRÚNKA Att det blev just islandshäst var bara slumpen, hade aldrig funderat på att ha häst över huvudtaget. Min mamma köpte ett sto som betäcktes och fölet blev Brúnka som jag sedan köpte. Brúnka föddes 1974. Berättelsen om Brúnka är nog ganska typisk för en unghäst som blir den första hästen för sin ägare, dessutom var det när islandshästarna inte var så vanliga ännu i Sverige. Det var svårt att få hjälp och råd. Brúnka var e. Styggur frá Álfhólum och u. Lukka frá Kambakot. Det var min första häst och jag köpte henne när hon var sex månader gammal. Nu skulle jag aldrig rekommendera någon att skaffa en unghäst som sin första häst. Själv hade jag bara ridit på ridskola några år i tonåren och hade ingen i min närhet som kunde hjälpa mig. Brúnka blev aldrig inriden ordentligt utan reds bara ibland av hästintresserade tonårstjejer (som dessutom aldrig ridit islandshäst), så hon lärde sig snart att det var bara att kasta av när det inte var roligt längre, då ställde hon sig att beta! Även om tjejerna var duktiga ryttare så var Brúnka ingen lätt häst att rida, ouppfostrad och mycket egen vilja. Totalt orädd för allt och ville gärna flytta på folk (det skulle jag aldrig tolerera nu!) så hon kunde komma fram dit hon ville! Men när Brúnka var 15 år blev hon regelbundet riden av en erfaren ryttare som dessutom kunde lite om islänningar och sen försökte Brúnka aldrig mer kasta av någon. Under åren har hon varit med på lokala utställningar, både med och utan föl vid sidan. Tyvärr har domarna inte kunnat något om islandshästar, dom dömde ju mest andra raser, men Brúnka tyckte det var roligt att komma ut och visade gärna upp sin urflotta trav.
	Under åren har hon fått 11 föl och hon har visat sig ha väldigt stark nedärvning, oavsett vilken hingst hon har betäckts med. Fölen har fått bra gångarter och dom flesta väldigt bra vilja. Två av hennes avkommor har tävlat på SM, den ena var Faxa som tyvärr dog alldeles för tidigt, den andra är Jarpur som har tävlat aktivt under de senaste åren och som har deltagit på SM flera gånger. Sitt sista föl fick hon 1998, det är Nökkvi som ägs av Sara Lundberg, Fårösund. Både Brúnka och hennes avkommor var/är väldigt speciella i sitt sätt. Mycket påhittiga och har en stark egen vilja, samtidigt som det inte finns det minsta ont i dom, väldigt snälla. Hon var ett typiskt ledarsto, det var ingen som satte sig upp mot henne här hemma. Det har varit lite problem när hon varit hos andra hingstar, då har hon ibland fått gå ensam för att hon har bråkat så… Typiskt svenskfödd som inte vuxit upp i flock och lärt sig hur man beter sig tillsammans med andra hästar. Brúnka har bara varit sjuk två gånger i sitt liv, en förkylning efter en transport från hingst och sen en hälta som blev bra.	Brúnka har levt ett fritt liv, gått ute i stora hagar året runt. Sina sista tio år har hon gått i lite större flock, bestående av allt från föl till pensionärer. Utfodringen har i huvudsak varit hö, med extra kraftfoder vid behov. Brúnka blev 28 år. Brúnkas mamma Lukka blev jag också ägare till efter att jag köpt Brúnka, Lukka hade sitt sista föl när hon var 26 år, men det fölet dog efter två dygn. Lukka blev 29 år. /Cilla Olsson (31/3 2008)